Bouq introducerar: Anethe Bergendahl

Anethe Bergendahl är ny författare hos oss på Bouq Publishing och skriver historisk romance i sjukhusmiljö. Vi passade på att ställa ett gäng frågor till Anethe för att ni ska få lära känna henne lite bättre.

Hur föddes idén till din nya serie om Henrietta?

Jag har arbetat inom sjukvården i 40 år. Det var ganska självklart att jag ville skriva en sjukhusserie och gärna för små barn. Barnsjukhuset som är med i serien heter Flensburg i verkligheten, ett barnsjukhus för barn från späd ålder upp till tio år. Där har jag själv legat med min äldste son två gånger. Jag ville skriva om en sjuksköterska då jag alltid sett upp till denna yrkeskategori som undersköterska och medicinsk sekreterare som jag själv arbetade som. Namnet Henrietta fastnade jag för längesedan. Synopsen till Henrietta skrev jag i början av 2024, första delen.

Har du en särskild plats där du alltid skriver?

Där jag skriver allra mest är i min schäslong, där finns också plats för Selma, min chihuahua tik, 3 år nya tillökningen i familjen av, ytterligare en chihuahua tik, Stina 9 veckor som också får plats i schäslongen. Jag har också en arbetsplats i vardagsrummet där jag skriver och kan koppla upp mina dokument på en stor 32-tums bildskärm. Under sommaren sitter jag gärna i trädgården, i skuggan och skriver.

Vilka delar i din nya serie tycker du är roligast att skriva?

Tycker faktiskt att alla delar är roliga att skriva, men den första delen var både rolig och svår på samma gång. Här ska karaktärerna presenteras ordentligt och tonen ska sättas i berättelsen. Här ska den viktiga grunden implementeras. Jag får möjlighet att ge liv åt mina karaktärer, ge dem deras unika röster, och plantera fröna för de konflikter och relationer som ska utvecklas. Här ska byggas in spänning och inte minst ska det skrivas till cliffhangers. Delarna innehåller också olika element såsom sjukdomar, hemligheter och kärleksrelationer. Att hoppa mellan olika typer av konflikter – från djupa personliga kamper till romantiska relationer och dramatiska avslöjanden – är det som håller skrivprocessen blomstrande och spännande för mig.

Vad vill du att läsarna ska ta med sig från berättelsen?

Att det; trots även om livet är svårt många gånger – så tittar alltid solen fram och lyser upp vägen efter regnet. Det vill säga: HOPPET

Livet är fullt av utmaningar och svårigheter, men den här berättelsen visar att dessa mörka stunder inte varar för evigt. Den mörka, regniga perioden är en del av resan, inte slutet. Läsaren ska känna att oavsett hur tungt det känns just nu, så finns det alltid en vändning. Precis som solen bryter igenom molnen efter en regnskur, finns det alltid en potential för ljus, glädje och nya möjligheter.

Berättelsen handlar om att tro på den vändningen och att finna styrkan att fortsätta, även när vägen är lerig. Henriettas resa är en påminnelse om att tålamod och uthållighet lönar sig, och att det alltid finns hopp att finna, även i de mörkaste stunderna.

Vilken bok har påverkat dig mest i ditt skrivande?

Allt från Lucy Dillons till Caroline Säfstrands böcker om kärlek, relationer och hemligheter.

Deras böcker kännetecknas av att de skapar trovärdiga karaktärer som läsaren genuint bryr sig om. Båda författarna är experter på att blanda djupa, allvarliga teman – som sjukdomar, sorg och familjehemligheter – med en varm och hoppfull ton. De visar att det går att hantera de tuffaste stunder i livet och ändå hitta en väg framåt, något som speglar den poäng jag gärna själv vill förmedla i min serie.

Från Lucy Dillons böcker har jag inspirerats av hennes förmåga att skildra livets vändpunkter, de där ögonblicken när allt ställs på sin spets. Hennes berättelser är ofta drivna av en stor förändring, där karaktärerna tvingas omvärdera sina liv och lära sig nya saker om sig själva. Det skapar en otroligt stark drivkraft i handlingen.

Caroline Säfstrands skrivande har en fantastisk förmåga att utforska relationer och hemligheter på djupet. Hon är en mästare på att väva samman olika personers livsöden och visa hur vänskap kan bli en läkande kraft. Det du kallar för "kärleksrelationer och hemligheter" i din egen serie är något som hon hanterar med stor finess.

Summan av detta är att det som har påverkat mig mest är det sätt dessa två författarna skapar dramatik och spänning kring vardagliga händelser och relationer. De bevisar att man inte behöver storslagna äventyr för att fängsla en läsare. Hemligheter, sjukdomar och kärlek är mer än tillräckligt för att bygga en djup och engagerande historia, som både berör och ger hopp.

De har lärt mig att den största styrkan i en berättelse ligger i att skildra den mänskliga kampen med värme och genuin ärlighet både mot sig själv och sina medmänniskor.